Extern validitet
Extern validitet är ett begrepp inom forskning som syftar på i vilken utsträckning resultaten från en studie kan generaliseras till andra personer, situationer eller tidsperioder. Det handlar om hur väl resultaten från en studie kan appliceras utanför den specifika studiekontexten.
En hög extern validitet innebär att resultaten från en studie är relevanta och tillämpliga för en bredare population eller andra liknande situationer. Det innebär att studien är generaliserbar och att resultaten kan vara användbara för att dra slutsatser och fatta beslut i andra sammanhang.
Exempel på faktorer som kan påverka extern validitet är populationens representativitet, studiens design och genomförande samt eventuella yttre påverkningar som kan påverka resultaten. Det är viktigt att forskare beaktar dessa faktorer för att säkerställa att resultaten från deras studier är tillförlitliga och generaliserbara.
Exempel:
- En studie om effekterna av en viss medicin på en specifik patientgrupp kan ha hög extern validitet om resultaten kan generaliseras till andra patientgrupper med liknande egenskaper.
- En experimentell studie som utförs under kontrollerade förhållanden kan ha lägre extern validitet om resultaten inte kan reproduceras i en verklig klinisk miljö.
För att öka extern validitet är det viktigt att använda olika forskningsmetoder, inkludera representativa deltagare och kontrollera för potentiella störande faktorer som kan påverka resultaten. Genom att noggrant planera och genomföra studier kan forskare öka chansen att deras resultat är generaliserbara och användbara i olika sammanhang.
För mer information om extern validitet, besök Wikipedia.